Modeller för bolagsstyrning i världen

Även om detta kanske inte har direkt relevans för typiska ägarledda företag i Sverige, kan det vara intressant att förstå skillnaderna mellan olika modeller för system av bolagsstyrning i olika delar av världen. Nedan följer en översikt över fyra olika modeller för större, publika företag i olika delar av världen.

Se också Assensios hemsida för en samling med länkar till att läsa mer om dessa frågor.

Den nordiska modellen för bolagsstyrning

Den nordiska modellen (i Danmark, Sverige, Norge och Finland) kännetecknas av en hög grad av separation mellan styrelsen och den verkställande ledningen. De flesta styrelser i större företag består helt av icke-verkställande direktörer och är vanligtvis relativt små jämfört med andra regioner. I Sverige har styrelser för större noterade företag i genomsnitt cirka 7 ledamöter. I den nordiska modellen är VD och ordförande aldrig samma person.

Bolagsstämman är det högsta beslutande organet för företagen i den nordiska modellen och utgör den primära möjligheten för aktieägarna att utöva sina äganderättigheter. Beslutsprocessen går således tydligt från bolagsstämman till styrelsen och avslutas med den verkställande ledningen.

Se mer i Assensios sammanfattande white-paper om bolagsstyrning i Sverige eller Svensk kod för Bolagsstyrning

Den angloamerikanska modellen för bolagsstyrning

Denna modell används i länder som USA, Storbritannien och Kanada, men även i många andra delar av världen såsom Sydamerika, vissa länder i Europa samt Asien (till exempel Kina). Styrelserna har vanligtvis mellan 8 och 12 medlemmar som väljs av aktieägarna. I USA är det inte ovanligt att VD också innehar rollen som styrelseordförande. De övriga medlemmarna kan vara både interna (oftast höga befattningshavare från ledningsgruppen) och externa. I Storbritannien är det mindre vanligt att VD också är styrelseordförande.

Denna modell innebär ofta att VD och ledningen har en betydande makt över bolaget. Många förespråkare för europeiska modeller för bolagsstyrning hävdar att denna styrelsestruktur tillåter VD och ledningen att ackumulera för mycket makt, vilket ger dem ett överväldigande inflytande över intressentrelationer.

I USA har utvecklingen inte heller, till skillnad från i Europa och andra delar av världen, lett till införandet av så kallade koder för bolagsstyrning. Ett skäl till detta är troligen att bolagslagstiftningen i USA till stor del är delstatlig och saknar en nationell juridisk grund. Ett annat kan vara det amerikanska samhällets lägre förtroende för mjukare reglering jämfört med flera andra länder. Istället har USA valt att hantera frågor kring bolagsstyrning genom lagstiftning, både på delstatlig och federal nivå. Ett exempel är den omfattande Sarbanes-Oxley Act från 2002 där många frågor kring bolagsstyrning regleras genom lag.

Den tyska modellen för bolagsstyrning

Det karakteristiska draget hos den tyska modellen är att styrelserna är tvådelade, vilket innebär att den verkställande och icke-verkställande delen är separerade i en operativ styrelse och en tillsynsstyrelse. Aktieägarna utser medlemmar till tillsynsstyrelsen (utom anställda medlemmar), medan tillsynsstyrelsen utser medlemmarna till ledningsstyrelsen. Detta medför att styrelserna är större; den genomsnittliga styrelsen i Tyskland består typiskt av 16-18 ledamöter (på båda nivåerna tillsammans), även om andra länder med den tvådelade modellen ibland har mindre styrelser.

Tysk bolagsstyrning, som grundar sig på principen om medbestämmande, möjliggör representation av arbetstagare på båda nivåerna av styrelserna. Storleken på dessa styrelser är också väl skickad för att implementera inkluderingspolicyer såsom könskvotering och förbättra representationen av minoritetsintressenter.

I Europa kan företag i de flesta länder välja mellan en- och tvådelade styrelser, vanligtvis bestämt av lag. I Frankrike kan företag till exempel välja mellan de två modellerna och, om de har en tvådelad struktur, kan de välja att kombinera rollerna som ordförande och VD eller hålla dem separata.

Den japanska modellen för bolagsstyrning

Den japanska modellen för bolagsstyrning är mångfasetterad, där styrelserna ofta inkluderar representanter för externa aktieägare, regeringen, ledningen, oberoende direktörer, finansiärer och det unika japanska konceptet Keiretsu. Detta är ett nätverk av företag inom en viss sektor som har avtal för att gynna varandra i affärstransaktioner och dela på bördor som annars skulle orsaka instabilitet för gruppen.

Japanska styrelser är därför mycket större jämfört med de andra tre modellerna; vissa styrelser har upp till 50-60 medlemmar. År 2015 införde den japanska regeringen emellertid en ny kod för bolagsstyrning i syfte att förbättra aktieägarnas ställning och locka till sig utländska investeringar.

Hendrik Trepp på Assensio kommenterar; "Det är intressant att se skillnaderna på svaret på den enkla frågan; 'Vad är bolagsstyrning' när man tar ett globalt perspektiv. Från konsensus modeller som t ex i Japan till modeller utformade för att understödja effektiv beslutskraft, t ex i USA. Finns nog inget som är rätt eller fel. I slutändan handlar det nog om att varje bolagsstyrningsmodell är anpassad efter lokal affärskultur och efter hur människor är vana att samarbeta inom företag i olika länder."

Assensio är konsultföretaget som arbetar åt ägarledda företag. Assensio erbjuder konsulttjänster och konsulthjälp och agerar som rådgivare eller enskild konsult i frågor som att skriva ägardirektiv, utveckla bolagsstyrning, verktyg kring bolagsstyrning, ägarstyrning, styrelsearbete, processer att implementera bolagsstyrningskoden, system för bolagsstyrning etc. Assensios erbjudande bygger på att hjälpa sina kunder att gå från att vara ägarledda till att bli ägarstyrda företag. En viktig del i Assensios tjänster är att klargöra rollfördelning och ansvarsfördelning mellan ledning, styrelse och ägare. Kontakta Hendrik Trepp på Assensio för mer information. Se länk till kontaktformulär.